Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, är en mästare bland mediekommunikatörer. Han formulerar på sitt stillsamma vis drastiska svar, kring tydliga budskap, i kort form och med tydliga slut på meningarna. Det är en dröm för en journalist att citera.
Här handlar det om föreningens undersökning om gift i våra matfiskar.
(Men det finns ett allvarligt problem med nyheten; den bar inte riktigt vatten. En del av sorterna och mängderna var sammanblandade, de gränsvärden som angavs var inte befintliga utan härrörde från en forskares åsikter.)
Vi ser att fisk har blivit en soptipp för kemikaliesamhället.
Detta är skapat för rubriker och påannonser.
Det följs av en kort uppräkning av vilka fiskar det handlar om; odlad lax, sej och Vätterröding och vilka skador de kan ge oss människor; på hormonsystemet och fertiliteten. Detta är för brödtexten, speakertexterna.
Några sedvanliga intervjuer med konsumenter som blivitförvirrade av de nya rönen och så en slutkommentar av Mikael Karlsson.
De fiskar som vi undersökt nu, med de halter som finns . Jag skulle aldrig ge, med den kunskapen en sån fisk som mat till mina barn. Inte en chans!
Livsmedelsverket var tveksam till undersökningen. Toxikologen Emma Halldin Ankarberg provadesamma knep som Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson; hon är personlig ochsäger att hon ger den här fisken till sina barn. Sedan blir huvudbudskapet (att nyttan överväger risken) blekare. Lägg märke till att Mikael Karlsson citeras även i detta inslag och då finns en variant på detta med barnen. ”Inte en chans!” har bytts mot ”Aldrig nånsin!”
Så här kunde hon ha sagt:
Det är som att säga ”motionera inte för då kan du bli skadad”. Nyttan att äta fisk överväger risken.