Dissa Stockholm men inte Karlskrona

Tänk att jag skulle åka in i Karlskrona, kliva ut från stationen och ställa mig i Hoglands park och förkunna: -Usch, här trivs jag inte. Människorna, tempot, attityden. Jo, stan kan vara bra i små doser men vet du vad som är det bästa med Karlskrona? Tåget härifrån. Ha ha..

Jag skulle inte bli särskild populär. Var och en har naturligtvis sin rätt att tänka, bo och handla som de önskar så länge det inte skadar andra men låt oss vara överens om att vissa åsikter är mera konforma än andra. Att åka till en liten stad och tala om dess nackdelar är inte accepterat. Att åka till Stockholm och säga samma sak är det. Det ger klick eller instämmande nickningar. -Hmmm..Ja,jo, så är det. Stockholm, alltså…

Jag kan tycka att det är lika sårande i båda fallen. Vi som bor i och älskar Stockholm kan förstås acceptera att alla inte tycker som vi men kanske inte att det är någon slags konsensus för coola. Och vi som bodde i Karlskrona trodde kanske inte att ”staun” var jordens medelpunkt men vi ville inte att en Stockholmare skulle tala om det för oss. Jag vet för jag har bott länge på båda orter och varit bådadera.

Det är inget konstigt utan det klassiska underdog-perspektivet. Vi har det i kulturen där underdogen per definition kan sjunga, skämta, måla, skriva och förbanna uppåt men där vi inte gillar den som sparkar det vi uppfattar som neråt. Filmens protagonist är oftare drabbad än makthavare.

Vi har det i journalistiken där den uppfattat svagares ståndpunkt oftare bildar utgångspunkt än tvärtom. Reportern vinklar hellre för ”offret” än för den bestämmande.

Därför är det inte konstigt att patriarkatets förtryckande mekanismer möter motstånd i språk och kultur. Det är mera accepterat att kritisera män än kvinnor, att driva med manssamhället hellre än med kvinnors kamp för rättvisa. Numera.

När jag var ung fanns det roliga historier som gick ut på att kvinnor inte kunde köra bil, inte kom ihåg, inte begrep teknik. Idag är tolkningsföreträdet motsatt. Statistiken visar att särskilt unga män faktiskt är sämre bilförare om man ser till olycksstatistiken men det finns också en annan mottaglighet för manskritiska fakta. Kvinnor klarar skilsmässor bättre än män, kvinnor sägs vara mer empatiska, män överskattar sig själva. Det går att avfärda en mans åsikter med att ropa ”Gubbslem!” och att ursäkta en kulturkvinna som i sina memoarer hänger ut en kulturman och hävdar att män alltid förtryckt kvinnor. Vi har tjejmiddagar men inga rubricerade killmiddagar. Det ena är kul, det andra konstigt.

Underdog-perspektivet tillåter att vi låter pendeln svänga för långt framåt därför att den förut varit för långt bakåt.

Jag förstår kvinnors vrede, ilskan hos landsbygdens folk, jag stödjer förtryckta gentemot förtryckare. Och jag önskar att svängningarna skulle minska en smula för att slippa ducka varje gång pendeln slår tillbaka. Tänk om vi kunde kritisera och prisa varandra oberoende av hudfärg, hemort, kön eller samhällsposition. Om varje åsikt tillmättes dess faktiska värde.

Kanske är det först då vi verkligen är fria?

Stockholm den 1 mars 2016

 

 

 

 

1 mars, 2016 – Okategoriserade